Språket kinesiska
Streck på rad. Bara krumelurer. Fullständigt oförståeligt. Läser de baklänges? Nerifrån och upp? Är det bilder?
Ja kommentarerna och missförståenden om kinesiska språket är många, och fullt förståeliga!
För den som inte har studerat språket alls är det förstås inte begripligt. Det är ju nämligen inte baserat på latinet och man använder inte ens bokstäver när man skriver. Tillråga på allt är det ett tonspråk, det vill säga att man skapar skillnader och betydelser inte endast genom att kombinera olika ljud (såsom vi kombinerar konsonanter och vokaler på olika vis) utan också genom att ge varje stavelse en ton. Det gör faktiskt även svenskar, så skiljer vi på banan (en frukt och en plats där racerbilarna kör), men i kinesiskan gör man det mycket, mycket oftare. I standardkinesiskan finns fyra toner.
Uttalen är alltså annorlunda, med vissa ljud som kan vara svåra att uttala för en svensk. Det tillsammans med tonsystemet gör språket något svårbemästrat.
Men kinesiska är – som skriftspråk – även ganska svårt för kineserna själva. Och det beror på att skriftspråket inte är fonetiskt baserat. Vi har ju vårt alfabet som säger att A alltid skall uttalas A (kort eller långt förstås) och K alltid K. Men kinesernas tecken säger inte lika mycket eller kanske inte något alls om hur de skall uttalas. Dock finns det vissa ledtrådar, vilka gör det något lättare att lära sig språket.
De kinesiska orden är korta, sällan fler än tre stavelser. Därtill läggs alltså toner. Därför kan kineserna också klara sig med väldigt få stavelser. Låt mig exemplifiera.
Alla dessa tecken kan uttalas xiang (x uttalas nästan som svenskans ”tj”)
Men medan tecknen i den första raden uttalas med den första tonen (standardkinesiskan har fyra toner) så uttalas de i den andra med den andra (uppåtgående), de i den tredje (ner-upp) med den tredje och de i den fjärde raden med den fjärde (fallande) tonen.
Om det inte fanns toner att uttala xiang på olika sätt med så skulle det bli väldigt svårt att kommunicera något, eller hur? Man skulle hela tiden behöva fråga: ”Vilket xiang menar du?” (något som kineserna faktiskt frågar ganska ofta trots allt).
Betydelserna mellan dessa olika xiang kan också skilja sig åt väldigt. 相 betyder t.e.x. ”ömsesidigt”. 祥 betyder ”detaljerad”. 想 betyder ”tänka” och巷 allé.
För att göra det hela ännu svårare kan det tilläggas att många tecken också kan ha flera olika betydelser.
项 kan betyda både ”program/ämne” och ”summa” (pengar).
香 kan betyda såväl ”lukt” som ”populär” och ”bra aptit”.
Dessutom kan vissa tecken uttalas på flera olika visa. Antingen med olika toner, eller med olika ljud.
相 kan uttalas med både första och fjärde tonen, och har då helt olika betydelser.
Piktografer
Det ryktas också att de kinesiska tecknen egentligen är bilder, eller som man säger på universitetet: piktografer.
Det är sant att det kinesiska skriftsystemet har sitt ursprung i bilder och som närmast är att betrakta som rebusar (bilder på rad som tillsammans skapade en mening). I vissa av dagens tecken kan man också se att de har en bildlig liknelse, men endast om man vet vad man skall titta efter. Och för att veta vad denna liknelse är måste man känna till något om tecknets historia, om etymologi. Men kom ihåg: långt ifrån alla tecken har ett bildligt ursprung.
Låt oss se på ett exempel.
宿betyder ”övernatta”. Dess föregångare såg ut så här
Om du tittar noga kan du kanske se en man som ligger på en matta (i de två senare fallen i ett hus)? Titta på den nutida bilden igen – visst ser du det där också!?
Om du vill läsa mer om tecknens historiska rekommenderas Cecilia Lindqvists Tecknens rike.
Relaterat på webbplatsen: Mittens Rike | Peking | Shanghai |